Livet i Granhammar

var jag och Maria på Cavaliersällskapets 40-års jubileimsutställning i Eskilstuna. Jag hade inte någon av mina egna hundar anmälda men en av Lucys valpar från förra kullen var med. Tillpix Country Girl "TRIXIE" och hennes lillmatte Alma var nybörjare och det var deras första utställning så Trixie fick Good. Men med lite träning, för både Alma och Trixie, så kommer det gå hur bra som helst för tiken är söt som socker och har en bra kropp och storlek.


Jättekul att få träffa andra uppfödare jag känner och så härligt att få beundra alla vackra hundar. Roligast, och som nästan framkallade en tår i ögat, var veteranparaden. Eftersom Gun-Britt satt i valpning så fick vi ta med hennes veterantik Cavaliertorpets Sandie, 8 år, och Bellibon's Heidi Goo, snart 14 och hjärta ua. Heidi är farmor och gammelfarmor till några av mina kullar, bla Trixie, så det kändes extra roligt.



TRIXIE OCH LILLMATTE ALMA



Jag hittade en fin bild på Facebook Tillpix Gingerbread Lady "KITTY" som är dotter till Pixie/Wiggo. Hon är verkligen en skönhet!





Alldeles nyligen var jag och Angus och provade våran "privata" bad/träningsplats vid Svartån. Det blev verkligen en träning i stadga. Vi parkerade på vägen och gick traktorvägen över gärdena till ån. På bägge sidor om vägen hoppade det harar och satt fåglar på åkrarna. Det gick bra att gå bredvid mig utan koppel hela vägen! Duktiga Angus!
Så fort vi kom till åkanten klev Angus i och simmade en sväng. Det var första gången Angus simmade på djupt vatte. Tidigare har han bara simmat i Flåakärret där han med nöd och näppe kunde ta några simtag.
Jag kastade ut en tennisboll som Angus fick apportera och det gick bra och han skakade sig inte förrren en stund efter avlämningen. 
På tillbaka vägen tränade Angus och jag stoppsignal med visselpipa och det börjar koppla i huvudet nu. Men vi nöter vidare... 

Angus har gjort något som han inte borde och som inte var så bra. Men lite häftigt...  ;)

Jag och hundarna var vid Flåakärret så badgalningarna Angus och Freddie fick plaska lite i vårvärmen. Efter en stunds badande vadade Angus över till andra sidan och började krafsa försiktigt vid ett träd som stod i kärrkanten. Till slut fick han upp något vitt runt i munnen och jag blåste in honom. Sakta och varligt med "grejen" i sluten mun vadade han till mig. Vi bytte "grejen" mot godis och i min hand hade jag ett ljusgrönt ägg med några bruna fläckar stort som ett stort hönsägg.

Det måste väl vara ett gott tecken för en apportör att varligt kunna "apportera" ägg utan att det går sönder?

har en stor gemensam passion i livet: VATTEN! Nästan varje dag på promenaden badar dom i det vattenfyllda Flåakärret i skogen. Freddie simmar, simmar och simmar runt med små kvistar i munnen eller vattenväxter som han snappar åt sig på vägen. Angus vadar, då vattnet inte är djupt nog för honom, runt, dyker under vattnet med huvudet och hämtar upp någon stor gren på botten eller släpar runt på gamla träddelar som han aldrig skulle klara av att bära på land.

Trixa står i kanten på kärret med vatten upp till magen och tittar längtansfullt ut på Freddie och Angus. Hon skulle nog gärna vilja simma runt lite hon oxå. Men är man en drever så får man snällt stå kvar i kopplets längd. Om hon hade haft en matte som inte vore så glömsk, att hon aldrig kommer ihåg att ta med spårlinan, kunde Trixa oxå fått bada men under mer ordnade förhållanden.

Fonzie springer runt kärret och gnäller, piper och skäller. Han vill oxå bada men vågar knappt doppa tassarna.

Gamla Tilly tycker det är skönt att få stå i skuggan och gräva upp lite rötter att tugga på. Vatten är något hon aldrig förstått sig på tjusningen av. Det ska drickas inget annat!

på mina cavalierpojkar! Jag gick en långpromenad med alla hundarna i skogen tidigare i kväll. Först hittade Freddie en rävslagen duva och stod och hetsåt fjädrar totalt döv för mina hysteriskt vrålande nej. Vad bryr sig Freddie om att en helg på Strömsholms Djursjukhus med fjädrar i halsen kostar 17000 kr?
Sedan mötte vi grannarna Eva (som jag brukar ha sällskap av) och hennes man Rickard med deras hundar. Då sprang Fonzie fram och som välkomsthälsning lyfte han på benet och pinkade på Rickards byxor! Sånt är jättebra för grannsämjan! Någon som vill ha en tricolor och rubyhane väldigt billigt! ;)))

På tal om cavalierpojkarna så var Fonzie med på Öppna träningen hos Kajsa Markusson på Kvinnersta förra veckan. Tyckte det var ett bra ställe att träna Fonzie med andra hundar då vi var så få i gruppen. Döm om min förvåning då jag svänger upp på parkeringen och den är full av bilar, folk och hundar. Har för mig att Kajsa sa efteråt att det var 24 ekipage. Hur ska det här gå tänkte jag och var på väg att vända hemåt...men jag parkerade och drog några djupa andetag och förberedde mig mentalt. Sedan gick vi ur bilen och kvällen gick som en dans! Fonzie var mer död än levande då vi kom hem men herregud vad duktig han hade varit mitt lilla röda hjärtegryn!

Jag jobbade hela påsken då dom flesta andra var långlediga. Men jag får min belöning i lönekuvertet i slutet på månaden... ;))

Sedan började det roliga! På tisdagkvällen var det kurs. Jag ska bli Certificierad Utställnings Arrangör och det är Örebro Läns Dreverklubb som skickat iväg mig och betalar kursen. Eftersom jag varit med och arrangerat klubbens utställningar i ca 10 år så var det inte jättemycket som var nytt. Men väldigt roligt att få komma ut och träffa likasinnade och det blev naturligtvis mycket hundprat på kafferasten.

På onsdagen bar det iväg till Kvinnersta för att apporteringsträna. Kvällens tema var linjetag. Så våran duktiga instruktör Kajsa Markusson hjälpte oss och på slutet gick det riktigt bra. Hemläxan blev dirigering. Det är så KUL att träna Angus. Han är otroligt lättlärd och förig med en alldeles suverän av och på knapp. Det är ut i 180 greppa apporten och in i 180 för att sedan ligga och slöa när det är någon annans tur. Älskade Angus! :))

Lördag morgon var det dags att åka till Kvinnersta igen. Träff med Kajsa, och en träningskompis som slöt upp, för att se och lära av alla duktiga hundar och förare på SSRK:s KM som var upplagt som ett Working Test. Jätteintressant och Kajsa svarade snällt på alla frågor vi hade när vi inte förstod vad som gjordes eller skulle göras på de olika stationerna. Solen sken från klarblå himmel och det var ljuvligt att sitta där och bara njuta av att finnas till.

Jag var hemma igen vid två tiden och efter att ha fixat lite middag till Anders och mig var det dags att träna lite hund.
Fonzie får dagligen en träningsdos. Vi håller på att lära in ligg och stanna kvar. Och inte minst att gå fint och avslappnat i koppel utan att skrika och skälla och fara runt som en tornado så fort vi stiger ur trädgården. Förra torsdagen var jag och Fonzie i Fjugesta och på mitt jobb en sväng. Fonzie har verkligen blivit så mycket bättre nu. Jag var stolt så jag nästan var gråtfärdig då vi åkte hem. Älskade rödtott!
Angus fick prova linjetag med targtets igen och nu verkade han fatta vad vi försökte lära oss i onsdags. Duktig pojke!

Innan jag gick och la mig igår kväll kollade jag för skojs skull på Skk:s hunddata för att se om Angus röntgen resultat av armbågarna var avläst och registrerat. Döm om min förvåning så var det redan inne! Ibland är Skk supersnabba för jag röntgade ju Angus i ONSDAGS. Duktigt Skk! :)) Resultatet blev ua (0). HÄRLIGT!

I morse var det samling vid Hunddagis i Fjugesta. Jag och några kompisar skulle träna lite tillsammans. Det blev bara Eva med Djunghis, Sofia med Frodo och sonen Aron och jag med Angus. Vi åkte vidare till skogen och satte igång med lite olika aktiviteter. Eva tränade uppletande och sök med Djunghis, Sofia lite sök och rapport mm. Jag och Angus körde ett litet sök med leksaker och lite lydnad. Men mest fick Angus träna passivitet. En jättetrevlig förmiddag i solsken med hotande regn som bara släppte några droppar på oss.



Evas fina duktiga "brukshund" ;) Djunghis.





Sofias snygga Frodo som både är Nordisk Utställningschampion och
Viltspår Champion.





Min gulleplutt Angus som givetvis är BÄST på allt! ;))





Träning i full gång! Aron, 3,5 år hjälper till.

VÄRLDENS BÄSTA ANGUS FYLLER 1 ÅR IDAG!

Just nu har vi två Lucydöttrar, Maja (Lucy/Hank) och Molly (Lucy/ Spike) här då deras matte är på semester. Molly är nog en av dom minsta cavaliertikar jag sett. Och visst var hon liten då hon föddes men hon har en moster, som också heter Molly, som var ännu mindre. Men den Molly är ingen liten tös nu som vuxen.
Molly är söt som socker men en riktig liten vild tuffing. Det var hon redan som liten valp här hemma. Mollys syster Maja är raka motsatsen! Lugn och stabil och liksom bara finns till.Tänk så olika det kan bli!



Tillpix Lotus Blossom "MOLLY"




Tillpix Wish Upon A Star "MAJA"

ÄR DET SKÖNT ATT VÄRMA SIG VID BRASAN!

jag är så avundsjuk......  På alla fina bilder som ser ut som om dom skulle komma från en heminredningstidning som var och varannan människa (läs uppfödare) lägger ut på facebook.
Här är en bild på våran nya soffa, så här ser köket ut efter renoveringen, våran nya hall mm.....

För det första så jobbar jag och Anders så lite som möjligt för att kunna ha ett, för oss, fullvärdigt liv vilket innebär mycket tid hemma så vi kan ägna oss åt våra fritidsintressen jakt och hundar. För att kunna göra det krävs det uppoffringar. Inga utlandssemestrar, nya bilar, resturangbesök, nya kläder osv. Vi tar heller inga lån mer än i nödfall. Ett för många ganska tråkigt liv! Men för oss är det LIVSKVALITE!

Så det är inte det att folk köper nya saker eller renoverar sina hus jag blir avundsjuk på. Nä det måste vara något annat allvarligt fel på mig, mina hundar och mitt hem. Hos oss är det ALDRIG välstädat. Jag hinner inte mer än ställa undan dammsugaren så skulle jag behöva köra en ny runda. Väggarna i hallen är ofta nedstänkta av någon hund som skakat sig precis när dom kommit in (har hundlucka). Fönstren är jämt dimmiga speciellt köksfönstret där katterna har sin favoritplats på fönsterbrädan ute. Där hoppar dom upp blöta och skitiga för att jag ska se att dom vill komma in. Sedan ser man exakt var kissarna varit för deras smutsiga tassar lämna fina avtryck i hela huset. Speciellt på dukar och andra textilier...

Tygsoffa i vardagsrummet! Skulle troligtvis bara hålla formen och färgen några månader. Förstå när Anders varit ute och jagat och tycker att hunden inte är så skitig utan torkar av den lite slarvigt med en handuk för att sedan släppa in den i vardagsrummet så den får vila i fred. Fint med en lerig drever som jagat rådjur på nyplöjda åkrar i hällregn i kombination med en lite lat husse som inte orkar duscha av hunden. Eller katterna som troligtvis skulle tycka att vi skaffat en väldigt bra klösbräda. Och vi ska inte tala om hur soffan skulle se ut efter en vår eller höstfällning med 6 hundar som gärna ligger i soffan  och kollar tv med matte och husse på kvällarna.

Fina snittblommor i vaser lite överallt. Nja skulle nog klara sig ända till någon hund jagar en katt som hoppar upp på bordet, hasar på duken och vasen åker i backen. Angus skulle nog tycka blommorna var ett bra extra tillskott i hans för övrigt (enligt han själv) torftiga snåla mathållning.

Nya köksmöbler köpte vi i somras. Pga att ännu ett bord med stolar blivit uppätet av hundarna. Skulle inte säga att våra hundar på något sätt är understimulerade men tydligen är träbord väldigt tuggvänliga och smakrika. Alltså köper man helst ett begagnat köksmöblemang på Blocket för en billig penning.

Jag kan fortsätta och räkna upp saker som inte skulle funka i vårat hem i det oändliga. Alltså måste det vara något fel på oss. Eftersom alla andra har så vackra välstädade hem med fina nya möbler!  ;))

när man har glupska hundar! Förra fredagen fick Freddie något i halsen då hundarna "hetsåt", det jag trodde var harskit, på ett gärde. Inget ovanligt beteende men denna gång gick det riktigt illa. Freddie fick ingen luft och jag trodde han skulle dö för mig där ute på gärdet. Och ingen var hemma så när jag väl hävt det värsta kvävningsscenariot fick jag bära Freddie då han inte måddde bra och kunde gå själv. Så det var bara att knyta fast tre hundar runt midjan och gå 1 km hem.

Var i kontakt med en veterinär som tyckte jag kunde avvakta men kolla tempen ofta och blev han dålig i andningen var det  bara att ge sig iväg. På efternatten till lördagen blev Freddie mer tungandad och fick feber så på morgonen ringde jag till Strömsholms Djursjukhus och var välkommen dit. Min snälla granne Eva skjutsade mig då jag var både orolig och genomtrött efter en sömnlös natt. Anders stannade hemma hos dom andra hundarna eftersom akutbesök kan ta lång tid. Både för människa och hund.

Väl på Strömsholm blev det röntgen och provtagning. Något mysko tyckte veterinären att hon såg på lungorna men bilden var inte perfekt då Freddie fick panik av att ligga på rygg. Blodproverna visade tecken på infektion. Så Freddie skulle få vara kvar för observation. När vi satt där och väntade på inskrivningspapprena hostade Freddie några gånger och ut kom en FASANFJÄDER!



Åhh vad bra tänkte jag. Nu hittade vi orsaken och kan åka hem. Men icke! Freddies andning blev inte bättre och han hostade och kräktes flera gånger. Så det var bara att säga adjö till min lilla plutt och åka hem. Aj vad det kändes ont i hjärtat att lämna kvar honom där.  :((

På söndagen hade inte Freddie blivit bättre utan hostat och kräkts så han knappt fick luft då och då. Veterinären frågade om dom fick söva Freddan och gå ned i halsen och titta med kamera. Så fort det var färdigt skulle dom ringa mig. Men ingen ringde och jag var vansinnigt orolig.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att ens hobby vore att spela golf, dansa gammeldans eller samla på frimärken....

På måndag morgon ringde jag så fort jag kunde och fick svaret att jag kunde hämta Freddie på eftermiddagen. Det hade blivit ett akutfall på söndagskvällen så Freddie hade inte sövts förren måndag morgon. Men då hittade dom ännu en FASANFJÄDER, lika stor som den förra, mellan svalget och noshålan. Lite sårigt och irriterat i svalget men annars ok. Vilken tur! Kunde ha varit mycket, mycket värre.....

Så nu är Freddie hemma och återhämtat sig bra ifrån helgens dramatik. Vetrimoxin, Andapsin och koppelpromenader på 10 minuter/dag i en vecka sedan friskförklarad. SKÖNT!

Full fart framåt Freddan!





Vad luktar det där Angus?





Fonzie har frost i skägget!




Tant Tilly fryser inte!





Angus ÄLSKAR att rulla sig på is! Trixa aktar sig.





Grabbarna halkar vidare.





Freddan spanar in något!





Vad tittar ni på Fonzie?

Kärlek vid första ögonkastet! Innan jag läste denna rasspecial visste jag inte att det fanns två färger till förutom blenheim och tricolor som mina morfäräldrar hade i min barndom. En ruby skulle jag bara ha!!!

Men det var lättare sagt än gjort! Under tiden jag väntade på min drömhund läste jag allt jag kom över om Cavalierrasen. Och insåg att detta var den ultimata hunden för mig och skulle komplettera min lilla flock hemma, som bestod av en drever och en tollare, perfekt!

För 10 år sedan var inte helfärgat lika vanligt som idag och efter nästan 1,5 års köande hade jag fortfarande inte hittat min ruby. Eftersom min längtan efter en Cavalier var så stor och tålamodet dåligt började jag kolla runt på kennlar som hade blenheim. Min barndoms första bekantskap med en Cavalier var ju en underbar blenheimtik vid namn Tina.

När jag fann Mounsiur's kennel i Borlänge var jag FAST! På en bild fanns den underbaraste sötaste lilla blenheimflicka och jag bara kände att hon måste bli MIN!




Mounsieur's Regina Tilly 3 veckor gammal

Sedan gav det ena det andra och helt plötsligt var jag hunduppfödare. Inget jag planerat från början men en dröm som jag närt i många år.

Och nu är cirkeln sluten för jag har världens finaste bästa rubyhane, Fonzie, som är SON till Tilly. Jag fick alltså min ruby till slut!

TACK Madelene, lillmatte Saga (på bilderna) och lillhusse Simon för att ni tar så väl hand om prinsessan Pixie!