Livet i Granhammar

Nu har jag och Anders tröttnat på stampade jordgolv inomhus, uppätna köksmöbler och att gräva igen stora hål i gräsmattan och så nytt gräs. Så Anders byggde en rastgård av en bit i trädgården som är i anslutning till vår hundgård som aldrig använts. Hundarna får nu vara i hundrummet, där en hundlucka finns i väggen ut till hundgården, och i hallen. I köket får hundarna bara vara med rena fina tassar och när vi är närvarande. När det regnar kan man stänga till rastgården och bara ha öppet till hundgården där rent (nja någorlunda iallafall) grus finns. Alltså slut på leriga köksgolv, vi kommer få en fin trädgård även på baksidan, vi slipper slå ihjäl oss på alla hål i marken och ett nytt köksmöblemang är inköpt som vi nu inte behöver oroa oss över bli uppätet.

Hundarna får givetvis fortfarande leka och springa i resten av trädgården men bara under våran uppsikt. Och när marken får tjäle och ev snön kommer kan vi öppna så hela baksidan används igen.

Även om jag var glad över att få rastgården och därmed mindre städning gjorde det ont i hjärtat att inte få ha hundarna hos mig hela tiden. Jag trodde att hundarna skulle gnälla och tycka att arrangemanget var dåligt. Men ack vad jag bedrog mig. Alla hundar ÄLSKAR hundgården och rastgården. Inga sura miner när jag stänger till köket utan då ligger dom på en fäll utanför grinden så dom har uppsikt över mig. Och när dom är torra och rena efter promenaden eller efter leken i rastgården öppnar jag grinden till köket och alla hundar snor runt benen på mig som vanligt.



Provisorisk liggplats. Anders ska bygga ett trädäck längs med staketet så kan hundarna ligga där och sola eller mysa i skuggan och ändå ha full uppsikt över oss i trädgården eller altanen.