22:29:31
Om Trixa och Angus.
I måndags var Anders och jag på Lenas Hundrehab utanför Örebro för att lära oss simträna Trixa. En drever behöver mycket träning inför jaktsäsongen för att orka långa dagar i skogen. Anders cyklar med Trixa tre gånger i veckan och jag har med henne på långpromenader varje dag så simträningen kommer vara ett skonsamt men bra konditionsuppbyggande komplement. Hädanefter kommer vi hyra en timme kvällstid hos Lena och då hinner även någon av mina hundar simma om jag skulle vilja. Tanken är väl att även Angus kommer kunna simtränas när han blir äldre.
Angus är nu 19 veckor och vi har kamperat ihop i 10 veckor. Tänk vad tiden går fort! Min lilla kille är nu en långbent stor kille med luckor mellan tänderna där mjölktänderna ramlat ut och väntar på att vuxentänderna ska tränga fram. Pälsen börjar komma så sakteliga och han har för första gången lite hull så nu drar vi ned på maten.
Angus äter fortfarande allt från grus och pinnar till tomat och äpple. Allt slinker ned både lämpligt och olämpligt.
Nu börjar det märkas att han inte är en så liten valp längre. Han börjar bli mer självständig och lite vidlyftig i skogen. Från att ha gått i mina fotspår kan han nu försvinna in i någon tätning och rota runt. Men kommer 99,9 % på inkallning med visselpipan. Koskit i hagen är tyvärr bättre än mattes godis man får när hon visslar i pipan...
Jag är så NÖJD med Angus att ibland tror jag jag drömmer om att jag fått en sådan bra hund. Han är så cool utan minsta antydan till stress. Men när han får något att arbeta med, blodspår eller en sökövning, då är det järnet med låg näsa och en envishet jag bara sett hos drevrarna tidigare. Angus ÄLSKAR när han får söka efter föremål. Från att ha vallat av en liten ruta och lagt ned en tennisboll eller dummie kan han nu söka av en större yta utan invallning där jag tidigare kastat ut ett föremål. Använder mig av alla möjliga saker för att inte få honom för fixerad vid dummies. Det kan vara en leksak, en handske, en strumpa och ibland en dummie eller tennisboll. Bara det har vittring från mig. Det bådar gott för framtiden!
Vi tränar också korta lydnadsövningar. Kontaktövningar både med och utan koppel, sitt, ligg och stanna under gång och stanna kvar. Vi tar ett moment i taget tills det sitter och lite till. Allt på lek utan krav med massor av beröm. Och är vi ute på promenad med koppel så smyger jag naturligt in något kommando då och då. Tex att alltid sitta när det kommer en bil. Suveränt om man får in det redan nu då jag skulle vilja ha honom lös jämt i alla situationer överallt. Stanna kvar nöts in varje gång jag går ut genom en dörr eller grind. Ingen går ut innan varsågod. Om flertalet av kommandona återkommer ofta i vardagen kan man enkelt sätta ihop dom till ett lydnadsprogram utan så mycket ansträngning.
Angus är nu 19 veckor och vi har kamperat ihop i 10 veckor. Tänk vad tiden går fort! Min lilla kille är nu en långbent stor kille med luckor mellan tänderna där mjölktänderna ramlat ut och väntar på att vuxentänderna ska tränga fram. Pälsen börjar komma så sakteliga och han har för första gången lite hull så nu drar vi ned på maten.
Angus äter fortfarande allt från grus och pinnar till tomat och äpple. Allt slinker ned både lämpligt och olämpligt.
Nu börjar det märkas att han inte är en så liten valp längre. Han börjar bli mer självständig och lite vidlyftig i skogen. Från att ha gått i mina fotspår kan han nu försvinna in i någon tätning och rota runt. Men kommer 99,9 % på inkallning med visselpipan. Koskit i hagen är tyvärr bättre än mattes godis man får när hon visslar i pipan...
Jag är så NÖJD med Angus att ibland tror jag jag drömmer om att jag fått en sådan bra hund. Han är så cool utan minsta antydan till stress. Men när han får något att arbeta med, blodspår eller en sökövning, då är det järnet med låg näsa och en envishet jag bara sett hos drevrarna tidigare. Angus ÄLSKAR när han får söka efter föremål. Från att ha vallat av en liten ruta och lagt ned en tennisboll eller dummie kan han nu söka av en större yta utan invallning där jag tidigare kastat ut ett föremål. Använder mig av alla möjliga saker för att inte få honom för fixerad vid dummies. Det kan vara en leksak, en handske, en strumpa och ibland en dummie eller tennisboll. Bara det har vittring från mig. Det bådar gott för framtiden!
Vi tränar också korta lydnadsövningar. Kontaktövningar både med och utan koppel, sitt, ligg och stanna under gång och stanna kvar. Vi tar ett moment i taget tills det sitter och lite till. Allt på lek utan krav med massor av beröm. Och är vi ute på promenad med koppel så smyger jag naturligt in något kommando då och då. Tex att alltid sitta när det kommer en bil. Suveränt om man får in det redan nu då jag skulle vilja ha honom lös jämt i alla situationer överallt. Stanna kvar nöts in varje gång jag går ut genom en dörr eller grind. Ingen går ut innan varsågod. Om flertalet av kommandona återkommer ofta i vardagen kan man enkelt sätta ihop dom till ett lydnadsprogram utan så mycket ansträngning.