Livet i Granhammar

Hösten och vintern är verkligen inte min årstid. Framemot november sänker sig alltid den stora tröttheten över mig. Kan även känna mig lite nedstämd. Vid jultid kulminerar tröttheten och vill bara stänga in mig och sova till allt ståhej är över. Men så fort nyår är överstökad och det gått några veckor in i januari börjar livsandarna väckas till liv och jag börjar så sakteliga piggna till. Då har vi VÅREN framför oss. Den ljuva förväntansfulla proppad med liv, lust och energi. Och inte som nu bara död och förruttnelse....

Angus och jag har inte varit på klubben på några veckor. Jag jobbar lite dagturer nu när Anders ändå är hemma. Lite roligt att få vara med i verksamheten även på dagtid även om dom tidiga morgnarna knäcker mig.  ;) Det har även varit mycket annat att fixa och dona med. Så det har inte funnits tid att åka någonstans för att träna. Men Fonzie och Angus brukar följa med när jag hälsar på min gamla mormor i Kumla och då passar vi på att gå en sväng på stan så mina "bondlurkar" till hundar får känna på civilisationen och föra sig i kopplet därefter. Min gamla mormor är ett populärt resmål för mina hundar. I hennes kylskåp finns massor av godsaker som hon sparat till dom. Vad sägs om hemlagade (enbart till hundarna) frikadeller på nötkött? Skivor av finaste fransyska som blivit över från söndagssteken? Rökt skinka med mera med mera...

Freddie och Tilly följer med mig till jobbet när tillfälle ges. Dom är "trivselhundar" och underhåller pensionärerna med glädje. Lönen består av diverse godsaker som sparats från våra måltider och gömts i servetter som ligger i pensionärernas kylskåp på rummen. Hundarna blir "inlurade" och matas sakta, sakta med små, små bitar upphoppade på sängkanten. Ju saktare pensionärerna matar hundarna desto längre stannar dom kvar på rummen. Annars springer hundarna ut och vill ha koll på mig som grejar i köket eller springer på larm.

I tisdags var jag på föreläsning på Örebro Universitet. Det var Örebro Läns Kennelklubb som bjudit in 

Tobias Gustavsson: Arbetar vid Projekt – Arbetande hundar, SLU på Grimsö Forskningsstation. Har de senaste åren främst arbetat med frågor som rör hundar och stora rovdjur. Arbetstiden delas i huvudsak mellan olika projekt inom viltforskning och viltförvaltning där hundar används. Konsulteras även flitigt inom andra delar av hundtjänsten såsom spår och specialsökprojekt både i Sverige och i andra länder.
Tobias håller även ett stort antal föreläsningar och kurser för myndigheter, organisationer, högskolor runt om i landet varje år. (ex. Viltskadecenter, Statens Naturoppsyn, Stockholms Universitet, Högskolan i Falun, Svenska Jägareförbundet ,Svenska Brukshundklubben, Norska räddningshundar mfl)


Än en gång ställs mycket av det jag lärt mig om hundar genom tiderna på ända medans annat äntligen blir bekräftat. Så är det att hålla på med hundar. Man blir aldrig full lärd och man ska ödmjukt ta emot all ny kunskap som kan ge oss en ökad förståelse och insikt för dessa underbara djur som följt oss förutsättningslöst genom årtusenden.

Gamla drevern Hobbe hade jag ju räknat ut som jakthund och till och med bestämt att han skulle avlivas. Då piggnade han till och i torsdags fick han jaga. Hobbe jagade lika bra nu som när han var unghund och husse Anders kom hem och var salig av lycka. Visst var gammelgubben trött och stel på kvällen men med tanke på att han knappt gått en promenad utanför trädgården sedan  i våras så är det ofattbart att han överhuvudtaget lever.

Salig av lycka över den andra drevern, Trixa, kan man knappast säga att Anders är. Trixa blir 4 år i januari och husse har lagt ned oräkneliga timmar i skogen för att få henne att jaga bra. Trixa blev t om kastrerad i våras för vi hoppades på att det var löpen och hormonsvängningarna när hon var skendräktig som krånglade till jakten. Men icke! Lika bra som Hobbe jagar lika dåligt jagar Trixa. Så nu är det tal om att införskaffa ett nytt litet hopp till Anders. Stamtavlor har jämförts och kullar och planerade kullar har letats. Och hittats! Så kanske kanske kommer en knubbig liten dreverhanvalp flytta in hos oss i februari. Och vi som skulle minska hundantalet!?  ;)


Jag avslutar dagens inlägg med några nytagna bilder på min älskling Angus som varken är liten eller knubbig längre.