Livet i Granhammar

2011-09-12
21:55:16

En hund mindre....

kommer det bli på onsdag. Inget jag planerat men tror det kommer bli bra ändå. Kerstin, som är min systers svärmor, har nyligen blivit pensionär. Hon kontaktade mig i slutet på sommaren och undrade om det inte fanns någon fodervärdshund till henne för nu hade hon längtat färdigt efter hund. Eftersom Kerstin och hennes man ofta är ute och reser tyckte hon bättre om arrangemanget som fodervärd än att köpa en hund av mig. Kerstin har haft många hundar tidigare och den sista var en Västgötaspets. Men dom senaste 15 åren har varit hundfria pga av jobb och resor.

Den enda hund som skulle passa är Fonzie men samtidigt har jag honom väldigt kär. Å andra sidan vet jag att han kommer få ett bra hundliv och jag kommer få träffa honom ofta. Han stannar ju inom släkten!  :))
Så på onsdag kommer Kerstin och hämtar Fonzie för att ha honom på prov ett tag. Bra för Kerstin och Dan att få prova på och se hur det är att ha hund igen och om Fonzie passar in och om han trivs med sitt nya liv. Det är ju lite skillnad på att vara ensam hund mot att bo med sin mamma i flocken där han är född. Och som sagt är det med blandade känslor jag släpper iväg honom....men det kommer troligtvis bli JÄTTEBRA!

Kvar hemma blir då Freddie och Tilly som aldrig någonsin kommer få lämna Granhammar! Trixa och Angus är naturligtvis också kvar liksom Hobbe. Fast Hobbe börjar bli väldigt skraltig men det är inget lätt beslut för oss att ta om vi ska hjälpa honom över till hundhimlen eller om han ska få vara kvar ett tag till. Hobbe är egentligen inte sjuk. Bortsett från hans blåsljud på hjärtat, som ibland gör sig påmint. Hobbe är bara en gammal gubbe vars kropp och hjärna är sliten och trött. SVÅRT BESLUT !  :((

Nu till något trevligare. Gert, Lena och Moa (Speedys familj) med hennes kompis Elenore bodde i sommarstugan nedanför oss den helgen vi hade kennelträffen. På lördagkvällen gjorde Lena varma mackor hemma hos oss och bilden säger väl allt?



Angus sover numera i gäst/valprummet tillsammans med mig på en madrass på golvet. Varje morgon jag kom in i hundrummet hade Angus bajsat flera högar på golvet. Det hade han hållit på med nästan hela tiden. Om jag gick upp väldigt tidigt på morgonen kunde jag få slippa torka bajs. Och om jag inte kom och släppte ut honom vid sjutiden började han skälla och föra liv så att jag vaknade. Men det kändes liksom fel för Angus borde ha varit rumsren nattetid för länge länge sedan. Jag fick en känsla av att han inte kände sig trygg i hundrummet eller blev stressad på morgonen. Eftersom Daisy och hennes valp var i gäst/valprummet tills för en vecka sedan kunde jag inte göra så mycket mer än att gå upp riktigt tidigt på morgonen. Men sedan Angus och jag börjat sova tillsammans är han rumsren, lugn och vill numera INTE alls gå ur sängen på morgonen. Så mina misstankar var nog riktiga! Eftersom sängen är uppbyggd med valplådan under så måste vi ligga på golvet. Men vad gör man inte för sin hund?  ;))  Har föreslagit Anders att han bygger en STOR säng som vi placerar i vardagsrummet och har alla våra hundar sovandes tillsammans med oss. Men han köpte inte alls det...  :))



Morgontrötter!
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: