16:06:48
Vad som helst kan hända.....
när man har glupska hundar! Förra fredagen fick Freddie något i halsen då hundarna "hetsåt", det jag trodde var harskit, på ett gärde. Inget ovanligt beteende men denna gång gick det riktigt illa. Freddie fick ingen luft och jag trodde han skulle dö för mig där ute på gärdet. Och ingen var hemma så när jag väl hävt det värsta kvävningsscenariot fick jag bära Freddie då han inte måddde bra och kunde gå själv. Så det var bara att knyta fast tre hundar runt midjan och gå 1 km hem.
Var i kontakt med en veterinär som tyckte jag kunde avvakta men kolla tempen ofta och blev han dålig i andningen var det bara att ge sig iväg. På efternatten till lördagen blev Freddie mer tungandad och fick feber så på morgonen ringde jag till Strömsholms Djursjukhus och var välkommen dit. Min snälla granne Eva skjutsade mig då jag var både orolig och genomtrött efter en sömnlös natt. Anders stannade hemma hos dom andra hundarna eftersom akutbesök kan ta lång tid. Både för människa och hund.
Väl på Strömsholm blev det röntgen och provtagning. Något mysko tyckte veterinären att hon såg på lungorna men bilden var inte perfekt då Freddie fick panik av att ligga på rygg. Blodproverna visade tecken på infektion. Så Freddie skulle få vara kvar för observation. När vi satt där och väntade på inskrivningspapprena hostade Freddie några gånger och ut kom en FASANFJÄDER!
Åhh vad bra tänkte jag. Nu hittade vi orsaken och kan åka hem. Men icke! Freddies andning blev inte bättre och han hostade och kräktes flera gånger. Så det var bara att säga adjö till min lilla plutt och åka hem. Aj vad det kändes ont i hjärtat att lämna kvar honom där. :((
På söndagen hade inte Freddie blivit bättre utan hostat och kräkts så han knappt fick luft då och då. Veterinären frågade om dom fick söva Freddan och gå ned i halsen och titta med kamera. Så fort det var färdigt skulle dom ringa mig. Men ingen ringde och jag var vansinnigt orolig.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att ens hobby vore att spela golf, dansa gammeldans eller samla på frimärken....
På måndag morgon ringde jag så fort jag kunde och fick svaret att jag kunde hämta Freddie på eftermiddagen. Det hade blivit ett akutfall på söndagskvällen så Freddie hade inte sövts förren måndag morgon. Men då hittade dom ännu en FASANFJÄDER, lika stor som den förra, mellan svalget och noshålan. Lite sårigt och irriterat i svalget men annars ok. Vilken tur! Kunde ha varit mycket, mycket värre.....
Så nu är Freddie hemma och återhämtat sig bra ifrån helgens dramatik. Vetrimoxin, Andapsin och koppelpromenader på 10 minuter/dag i en vecka sedan friskförklarad. SKÖNT!
Var i kontakt med en veterinär som tyckte jag kunde avvakta men kolla tempen ofta och blev han dålig i andningen var det bara att ge sig iväg. På efternatten till lördagen blev Freddie mer tungandad och fick feber så på morgonen ringde jag till Strömsholms Djursjukhus och var välkommen dit. Min snälla granne Eva skjutsade mig då jag var både orolig och genomtrött efter en sömnlös natt. Anders stannade hemma hos dom andra hundarna eftersom akutbesök kan ta lång tid. Både för människa och hund.
Väl på Strömsholm blev det röntgen och provtagning. Något mysko tyckte veterinären att hon såg på lungorna men bilden var inte perfekt då Freddie fick panik av att ligga på rygg. Blodproverna visade tecken på infektion. Så Freddie skulle få vara kvar för observation. När vi satt där och väntade på inskrivningspapprena hostade Freddie några gånger och ut kom en FASANFJÄDER!
Åhh vad bra tänkte jag. Nu hittade vi orsaken och kan åka hem. Men icke! Freddies andning blev inte bättre och han hostade och kräktes flera gånger. Så det var bara att säga adjö till min lilla plutt och åka hem. Aj vad det kändes ont i hjärtat att lämna kvar honom där. :((
På söndagen hade inte Freddie blivit bättre utan hostat och kräkts så han knappt fick luft då och då. Veterinären frågade om dom fick söva Freddan och gå ned i halsen och titta med kamera. Så fort det var färdigt skulle dom ringa mig. Men ingen ringde och jag var vansinnigt orolig.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att ens hobby vore att spela golf, dansa gammeldans eller samla på frimärken....
På måndag morgon ringde jag så fort jag kunde och fick svaret att jag kunde hämta Freddie på eftermiddagen. Det hade blivit ett akutfall på söndagskvällen så Freddie hade inte sövts förren måndag morgon. Men då hittade dom ännu en FASANFJÄDER, lika stor som den förra, mellan svalget och noshålan. Lite sårigt och irriterat i svalget men annars ok. Vilken tur! Kunde ha varit mycket, mycket värre.....
Så nu är Freddie hemma och återhämtat sig bra ifrån helgens dramatik. Vetrimoxin, Andapsin och koppelpromenader på 10 minuter/dag i en vecka sedan friskförklarad. SKÖNT!